Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ni som anser veta vad jag menar med den här, kan väl tala om det för mig.
Jag vet, med bara på insidan av hjärtväggarna.


LÖVEN FALLER I VÄNTAN PÅ VÅR

Löven faller
likt ihopskrynklade lappar
vissna anteckningar
ord
aldrig lästa
knappt skrivna

Löven faller
klär livet i nakenhet
jag står påpälsad
och fryser
ändå är inte ens
våren här

Räfsar i frosten 
löven
till en bräcklig hög
till en slarvig dikt
som jag och barnen
leker i
utan att le och skratta

Löven faller
i lugnet före
vårstormar
bland
sönderblåsta tussilago
och ihjälfrusna lärkor

Ändå
kan jag höra sången
och se knopparna brista
och väntar
och väntar
på värmen.


Fri vers av Jan Linderoth
Läst 316 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2009-02-24 12:36



Bookmark and Share

  isabel louise
Åh så vackert skrivet Jan!!! "Löven faller i väntan på vår" Helt totalt underbart! :)
2009-02-24

  Hannadraken
Åh, du skriver så det darrar i alla mina nerver Jan, det har du liksom alltid gjort. Du skriver i traditioner från Taube och Vreesvjik och konkretionen är så stor - ändå är det just hjärtväggarna som förstår det du skriver.

Mina hjärtväggar läser om spillda tillfällen och sorg över det som aldrig blev.

Och jag fullkomligt älskar meningen. "till en slarvig dikt
som jag och barnen leker i utan att le och skratta"
2009-02-24

  Inkarasilas
Det är rötter som liger i jord, det tysta välvande grå innan Sol spräcker frosttäcke och får allt till vår igen. Då det blomstrar och fågeljävlarna flyger och barnen har myggbett och ja. Det ljusnar säger mannen som räfsar snart snart och slår kratta i himmel
2009-02-24
  > Nästa text
< Föregående

Jan Linderoth
Jan Linderoth