Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Och det sedvanliga svamlet .


Plötsliga käftsmällar

En hand som kramar mitt bröst
hårt, hårdare, hårdast
en del av varje människas existens fastkilad i ett skruvstäd
inspekterad bit för bit av ett öga som inte vill annat än att döma
en snörpande ångest ryker upp från magen
till luftrören
lamslår varje glädjenerv och kittlar den svarta avgudsdyrkan som lever
inuti mig

Sträcker ut sina smutsgröna fingrar och bara liksom
snuddar lätt vid min hud
men som ändå penetrerar och
perforerar min förmåga att älska
och om fegheten inte hade flyttat in i mig
så hade den som gjort mig detta fått
betala för det
som alltid varit gratis

Du vill knulla mig
det vill dom alla och du vill se din handflata
plantera röda fläckar på mina skinkor och du vill
slippa se mig existera
du vill bara se mig när jag är
upplagd och redo att förtära
du vill gömma dina centimeter inuti mig för jag
står till förfogande men inuti fogar jag mig
egentligen inte


Egentligen så skriker jag
"Rör du mig nu så dödar jag dig
rör du mig så dör du"
men jag leker det vita fåret
för det har jag lärt mig nu jag
skändar mig själv med en annan persons
kroppsprotes och det känns nästan inte alls
en skyltdocka mellan mina ben och jag
ångrar mig inte förän efteråt
jag känner inget alls förrän efteråt och


Ibland gör jag samma sak mot mig själv
med mina egna händer mitt eget kött
slukar sig själv men jag minns nog än
jag minns nog fan än vad som
placerade den här känslan hos mig
och jag knyter trådar från en punkt
till en annan
tränar på lindans tills jag faktiskt
blir så pass jävla ofeg att jag
vågar se hur sammanlänkat
allt är

JAG TYCKER SÅ JÄVLA SYND OM MIG SJÄLV


Och knullar du mig nu så spyr jag
eller spelar med
och älskar du mig så vet jag inte
vad jag ska ta mig till
för då är du helt sjuk i huvudet






Fri vers av Jull
Läst 321 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-02-24 21:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jull
Jull