Glasnatt
skör som vinden
en bris i de träd
där de dödas själar vajar
sakta, i mellanrummens tomhet

den sprint som håller samman världarna
som skiljer makrokosmos
från mikrokosmos
som fogar samman atomens dans
och kärleksparets hetta
upplöses av morgonen

Du är där
du står där böjd under grenarna
och du greppar den tid
som ännu inte förfarits

enslig är vägen för dig
och för oss båda
jag vädjar om en evighet
men får bara
en dag