Ögat faller ifrån
binder ej längre samman
ännu en dag tillända
tiden runnen ur
kanske döljer träden
under jorden en livlina

vart vandrar ensamma fötter
steg för steg, rot för rot

sök mig ute i havets djupa
där finns en källa ingen druckit
den bär lenaste tröst
det böljande mjuka mot naket bröst
en bränning stark och vild

våg för våg binder samman
en storm drar mot kust
ur jord kommen,

åter ett jag