Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
man blir ju så trött på sig själv...


Det ständiga ansiktet,det ständiga namnet




Väx mej ett nytt namn
ett lila-grönt-rosa namn
ett innuti-namn
ett namn av liv att lita på

Jag lär aldrig bli galen
i mitt nuvarande namn
platt, tungfotat
döljer det en darrig pupill av sömnighet
buret av klossar mot jorden
skamligt svullet rodnande svettigt
elakartat och vikt på mitten
huvudet nedsjunket
med det kluvna ansiktet
det stinna ansiktet
med det flacka,mätta namnet
halvhjärtat hängande på trekvart.

Döp mej till
vattenglas
ormbunke
enfald
storskratt
eller oändlig grässlätt




Fri vers av Ulla Jonsson
Läst 207 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-02-26 11:01



Bookmark and Share


  m.ricknell
Läser med värme och ett snett leende
2009-02-26
  > Nästa text
< Föregående

Ulla Jonsson
Ulla Jonsson