Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En resa (tiden ur)

 

Jag faller ur det inhemska
leds mot nattens nystan
solen fäller sitt sista gula

 

och jag, jag blundar

 

för vad är tiden,
annat än klockan
som slår mot döden

 

hjärtats ur
väcker längtan

tiden stillnar

 

och jag, jag blundar

 

hör klockan,
ringa in, ringa ut

 

livets träd
slår rot

blidkar sig

 

och jag, jag blundar

 

 


Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 488 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2009-02-26 20:48



Bookmark and Share

  Ulf Lagerholm
mycket god denna, ja tid är ju inget likriktat, tid är något som upplevs, alla har vi samma utrymme, den som upplever sig ha ont om tid föreställer jag mig vara en individ som oavbrutet söker fylla just det utrymmet med allehanda plikter, måsten, ting som alltså breder ut sig, fyller upp i avsevärt högre grad, än sådant som ter sig mer njutbart och befriande
2009-02-27

    Bodil Sandberg
Som Carlo sa..en lyrisk fullträff..det minsta man kan säga faktiskt..varma applåder så vackert min vän!!!
2009-02-27

  Lena Renman
Vackert ödmjukt välordat . Läser och njuter.

Lena
2009-02-27

    Jnåt
här kan jag inte blunda.
2009-02-27

  Fredrik P. VIP
tidlöst
om tiden
bokmärker!
tack!
2009-02-26

  Miss Mod
Poesi med stort P.
2009-02-26

    ej medlem längre
det här var bland det vackraste jag läst. bokmärker.
2009-02-26
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund