Flitiga lilla myra
Myror myllrar fram genom städerna
Ledare kröker rygg för härskare
Hetsar gör flitiga myror
Dessa klättrar uppför
Dessa krafsar som undergivna hundar på mattes dörr
och morrar som rabies smittade åt sänkta blickar
Hetsar gör dem, som om de hade någon kontroll på piskan
Halta hästar leds ut ur sina stall
Till vargars skall, gamar som fyller skyn,
blir den överflödigas sista syn
Du omättliga med lackerade skor
som med lagboken förskansar dig ditt rov
I en härlig ironi lägger du grunden för ditt öde
Dömer andra som du själv skall bli dömd
Alla de skor du slickat rena
och all de människor du trampat ner i lera
Placerar dig längre fram i kön
Du flitiga myra, som hyllat varje lag som lett fram till hårdare tag
Börjar det nu bli svettigt? Stacken har växt sig så hög, så hög
och du vet snart, väldigt snart behöver du ej föra nått mer strå till stacken
Pampen som du dig underordnat vill inte med dig dela prakten
Som en halt häst leds du ut
Dommaren hänvisar till din egen önskan
När auktions klubban tar ditt hus
Och banktjänstemannen använder dina egna ord
När han morrar, vi tar ingen hänsyn till en liten lus
För är det inte så, den starke har alltid rätt?
Och är det inte så, att ålderdomen alltid tar ut sin rätt?