Brevet till mig själv - om förtröstan
Dit mitt hjärta längtar,
en avskuren väg, stängda dörrar
hur finner man ny kraft att söka
nya vägar dit dörrar inte stängs?
Sorgen väger tunga steg
ristar djupa fåror
gråter många tårar
en svart natt
tung sten
innan dagen ljusnar
värker bristande knoppar som mest
kanske,
är den nya dagen mer varsam
smeker varm vind mot min kind
fyller mina längtanshänder
med den önskan jag eftersände
ty inget är vackrare,
än den sårbarhet
som vilar i ett brustet hjärta
om den förmår slå ut och blomma
och sprida nya frön i vinden