Att män sett mig djupt i ögonen och sagt
” jag behöver dig ” och menat MIG, har
jag upplevt tre gånger i mitt liv.

Att män sett mig i ögonen och sagt samma sak
men menat mig och allt vad jag äger och har
och lite till, ja så har det varit för det mesta i
mitt liv.

Lena, lillan, vava, dessili och bambam, ja
kärt barn har många namn.
Jag skriver inte ett älskat barn utan ett kärt
barn. Något som är kärt behövs, avnjutes,
smeks, leks, sparas, stjäls eller dumpas.

Att inte vara älskad kräver dig på allt.

Du dräneras på värme, svalka och skydd
på glädje, sorg och styrka.
Så länge du har vad den andre är utan
används du lika intensivt som allt
levande kräver syre.

Jag bär ingen skuld till att jag finns
och att jag är den jag är och för att
människor upplevt mig som något
kärt.
Däremot har jag varit väl medveten
om det och därmed också till viss
del gjort mig osynlig.

Trenne män har känt mig väl
älskat mig och enbart varit mina.

Idag är jag ensam och lever inte
i något överflöd
jag har det jag behöver och
upplevs inte som något
kärt.