Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Monolog


Ser dig först på avstånd men
känner genast igen allt;
ingen annan finns med dina handrörelser
luftslottsmästare magiker

inte heller någon med så
välsittande jordfärgade kläder

du ägnar dig med egendomlig iver åt
alla dessa skjortor
- jag förstår inte riktigt

ser dina rörelser skrattrynkor stormvarningsögon
ja herregud dessa ögon
Alltid med en allvarlig skugga över dom
som kontrast till din välkomnande mun -

dina läppar ser alltid ut att le
men nu för tiden vet jag - det är en villfarelse
de är bara vinklade så

När du är jämsides nickar jag avmätt
rynkor trots att du anser dig så ung
som om du aldrig berört mig
det är sånt jag undrar över
väntar tills du är ur mitt synfält innan jag

hur är det egentligen
är du ögon eller läppar?

hisnande
skälvande
minns

att jag för inte så länge sen
var den du sov mot




Fri vers av Propella
Läst 876 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-09-08 09:01



Bookmark and Share

  Elin S
Wow, den här satte sig i mig. Jag kan relatera till alltihop. En man inte kan bli fri från, en man inte kan mota ur sina tankar. Detaljerna man inte kan glömma och mötet som skakar en tillbaka. Mycket mycket bra skrivet, suveränt språk!
2005-10-10

  SofiaN
Men!!! Jag blir helt mållös. Tar mig med storm och du är verkligen bättre än bra.

Måste få kommentera lite stycken:

"du ägnar dig med egendomlig iver åt
alla dessa skjortor
- jag förstår inte riktigt"

hahahaaa! Jag älskar det!!!!

"hisnande
skälvande
minns

att jag för inte så länge sen
var den du sov mot"

Det bästa stycket!!!

Och det om läpparna:)
2005-10-08

    ej medlem längre
mmmmmmm propella!!! godis är dina dikter!
2005-09-27

    Hedda
Fantastisk! så många ord, så helt unika ord! du borde skriva en berättelse så att alla dina ord komer till användning. Tycker om att texten inte är enkel, det ger utrymme för min egen tolkning. Jag tycker inte att allt ska vara serverat, det ska finnas plats för mitt liv i dina ord. Och din slutkläm är så "rakt in" - jag tycker om slutklämmar, de ger hela dikten dess inramning! Fortsätt så........
2005-09-11

  AC
"dina läppar ser alltid ut att le
men nu för tiden vet jag - det är en villfarelse
de är bara vinklade så"

En skön beskrivning av den nyktra insikten när berusningen är över. Känsla och förnuft. Inte är det konstigt att man vill ge sig hän ibland. Bli lite blind. Stoppa proppar i öronen. Blotta strupen.

Särskilt mycket gillar jag när du flikar in "jag förstår inte riktigt"-stroferna. De kommer nära, utan att det blir pratigt. Snarare viskningar.
2005-09-08

    Emma_med_t
Ja det känner jag verkligen.. att detta är ngn som påverkar dig väldigt starkt.. undrar om det syns, när man försöker dölja det. Syns det att hjärtat åker upp och ner i kroppen eller att kroppen plötsligt vill leva sitt eget liv?.. stormvarningsögon var en vacker beskrivning/E
2005-09-08

  Dan Linder
En stark stormvarningssaga med en tornado i sista strofen. Makalöst skönt flyt.
2005-09-08
  > Nästa text
< Föregående

Propella
Propella