Se mig, hör mig!
blunda inte dina ögon blå, av duster
nalkas min sköra själ, med händer milda,
händer som bär

när allting rister, hjärtat brister
fotsulor går på livets skärvor
blöder ömt och tyst, för det som
aldrig blev lagat, för det som försvann

ber en bön idag, ej till en Gud långt borta
utan inom nära, en modersfamn

vagga mig lugnt och stilla,
tills tidens visare stillats
allt blir lugnt och tyst,
tunga som tonar, hyss hyss

vägen av smärta, är lång
värker ont i själens gömslen
hjärtat en sorgesam fågel,
vrider upp nyckeln, bort från livets kval

hör min bedjan, hör min sång
tiden är inte skyldig, det är livets gång
fatta mina händer, syna mig väl

för nu är tiden inne för ett långsamt farväl
av det gamla, det icke fungerande
det som inte längre vill mig väl