Ytterligare en av de dagar
jag driver rastlös längs regniga gator
i någon fjärran hamn
Stryker längs asfalten
virvlande
som ett fuktigt löv i planlös flykt

Jag är långt hemifrån
i både tid och rum
men jag har inte glömt

Du och jag tog slut för länge sedan
men varken Nordsjöns raseri
Atlantens smekningar
eller Persiska vikens mystik
har fått mig att glömma din värme

Och trots att vi säger oss vara vänner
bara vänner
blir jag gång på gång
upp över öronen förälskad
när jag ser din spegelbild i någon

Du gömmer dig i sånger
och tittar fram bakom molnen ibland

Och även om jag inte låtsas om det
visar du mig fortfarande världen
så att jag ser den för första gången
varje gång