Hur kunde jag välja denna kropp?
inget orkar inget kan bara stopp
kanske för att den kom med snopp?

Skulle man bli man?
en enda saga sann
men vad är det jag kan?

Fiskstimm
och bröstsimm
är ett nödrimm

Det är lite så
man tar det som kommer
inte som ovan
där det kommer vad man tar

Livet är utanför
bara utanför finns en död
bara här går jag vilse
känner jag mörker
Och detta är plågan

utanförskapad
är människan

Förbrilt blåste jag på elden
jag tömde fyllda cisterner rakt över den
jag kasta in mig själv
för att slippa

utanförskapet
livsfanskapet

För att okategoriseras
och slippa kroppen
Väger ingenting här
ni ser mig aldrig här

Jag är hjärtat i flugan
på väggen
som tjänar på att tjäna
som känner för att känna

Slagen är så små
perfekta
odödliga
Det finns inte möjlighet
att dräpa mig
bara flugan

Jag vet nu att världen gråter
skränar
törstar

Ni lever ovanpå cirkeln
inuti den saknas rangordningar
bestämmelser
ogillanden

Gräver ni er dit
strövar du fritt
dörrarna står öppna
när du väl öppnat dem

Även ord är handling
Ja så är det faktiskt