Suckar, stönar och längtar,
fullständigt blå och besatt
Förtrollad av dina färger,
vill jag kyssa dig alldeles matt

Drömmer om dina läppar,
dina händer, din nakna hud
Jag ej längre åtrån greppar,
borde klä mig i nunneskrud

Dansar och offrar livet,
dina bilder ger kärlek i färg
Skulle så gärna ta klivet,
bestiga ditt himmelska berg

Tänk om jag kunde dig nå,
blott med ord samt lekfull skrift
Om du någon gång kom på,
att orden fungerar som motgift

Till dess får jag våndas och trå,
räkna himmelens alla stjärnor
Till stacken dra mitt strå,
plantera regnbågens kärnor

Söt som kladdig kola,
är du Caramellpojken min
Sluta aldrig, aldrig måla,
Nej, brinn för mig Mästare BRINN