Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om det bara vore barndomen

den olyckliga uppväxten
kan man ju stå ut med
den blir hemtrevlig och
invand hur djäklig den än är

det är sedan
i spåren efter den

 avstjälpningsplatsen
som växer
blir till ett enda stort sopberg
vem orkar leva i ett
sådant

bland en massa stinkande skit och
allt annat skräp
som livet kastar dit


Fri vers av Carola Zettergren
Läst 208 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2009-03-21 01:23



Bookmark and Share

  Berit Robin Lagerholm VIP
En text som vasst förteller sanning men ändå får en att dra på munnen. Bra kombination.
2009-03-21

  Fånga dagen
Suverän text gillas skarpt ja om det ändå vore bara den ena eller
andra saken men det är spåren och såren som aldrig läks som är värst
applåder
mvh Anna-Karin
2009-03-21

  Måna N. Berger
Du sätter fingret på problemet och roten till det, de tidigar erfarenheterna. Sedan är det som du säger, skiten ackumuleras med åren.. vi får leva med den. Men inte nödvändigtvis allt. Somligt kan vi röja ut!
2009-03-21

  Caprice! VIP
Det är då man måste släppa förtöjningarna och styra mot andra stränder... Bestämma hur mycket skiten ska få tynga ens ryggsäck. Innehållet kan man ju tyvärr inte åtgärda. Inte heller går det att parfymera bort stanken...
Envis beredskap kan leda till djupare omvandling...
Välfångat!
2009-03-21

    Bodil Sandberg
Ja du..om det bara vore den..mycket följer sedan i dess spår..som du skriver här..och lättare sagt än gjort att ta tag i det hela
men "vem orkar leva med skräpet"...tycker jag för fram så väl just detta att man måste ge sig själv det man är värd - because you re worth it

sannerligen så bra och starkt du diktar det svåra!!
2009-03-21

  C.Källner
Kom inte på något bra att kommentera till detta, men jag läste och funderar
2009-03-21
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren