Du sjunger för de döda valarna,

för människorna som strandade

innan de nådde fram till hamnen,

lägger pinnar i kors på sandbanken

och kastar den röda manteln över vågorna

Jag undar hur du kom hit

var ditt eget val

eller blev du ledd med genom pelarsalar,

förledd, förblindad av dess solskuggor? 

Du ristar monogram 

i vit kalk, säger att något har vänt,

att snart kommer regnet

och att vi får aldrig glömma