Mon cher maître,

Denna kväll är mitt hjärta tungt och jag är fullständigt ”bleu”.
De senaste två veckorna har mycket i mitt liv ställs på sin yttersta spets och nya, tråkiga omständigheter tvingar mig att fatta ett mycket svårt beslut; att lägga Er i träda Monsieur - dessutom kanske för alltid.
Om cirka tre månader vet jag det fullständiga svaret på detta kanske.
Det är absolut ingenting jag vill, eller rättare sagt som mitt ego vill, men det är definitivt det bästa att göra beträffande min själ.
Jag medger att också Ni varit mycket berikande för min själ - min skapare och kreatör, men för att inte alldeles tappa bort mig själv i alla känslor och för att lära mig ”din väg” helt och fullt, så måste jag nog gå den själv – det är i alla fall vad den senaste tidens händelser verkat indikera.

Jag är så tacksam för allt Ni lärt mig, för den uppmärksamhet, tillgivenhet och mystik Ni behagat mig med. Att Ni låtit mig interferera i Ert liv är en ynnest som jag aldrig ska glömma. Det vi har och har haft tillsammans – om så bara på pappersark och i det fördolda, är något av det mest fantastiska jag fått uppleva.
Min tacksamhet mot Er Mon Preur finner inga gränser.
När jag senast råkade Er, Ni vet ju var…, så hade jag helst velat kasta mig om halsen på Er, kyssa Er och bli kvar i Er famn för alltid. Ja, allt det där vet Ni ju redan - likaså vad jag erfor inför det Ni visade mig. Jag är fortfarande tagen, förundrad och otroligt lycklig. Jag ska bevara dessa ”mina spegelbilder” för evigt i mitt hjärta och plocka fram dem då mörkret och smärtan hotar att kväva mig.
Ni kommer alltid att vara ljuset i mitt liv Monsieur.

Minns Ni för längesedan, då jag berättade för Er om den sjukdom jag lidit av och som hade tvingat mig att genomgå ett operativt ingrepp? Tack vare den sjukdomen med tillhörande konvalescens, fann jag vägen till konsten.
Det var många år sedan, men jag har ju ständigt gått på årliga kontroller och läkarvetenskapen har haft mig under strikt uppsikt.
För en tid sedan – tror jag nämnde det för Er, så dalade min hälsa något och jag var tvungen att avsluta mina anatomiska studier. Jag hämtade mig visst aldrig riktigt efter den påfrestningen. Förra veckan efter ännu ett läkarbesök fick jag så beskedet; jag måste förmodligen göra en ny operation inom en snar framtid, men oddsen den här gången är betydligt sämre.

Min läkare sa att man börjat notera min hälsas nedgång för ca 3 år sedan. Plötsligt hade något hänt som tydligen fått kroppen i olag. Självklart vet ju både Ni och jag vad som hände då – för tre år sedan. Ni nämnde det ju till och med själv lite diskret då vi sågs förra gången.
Så nu inbillar jag mig Mon Maître, att det är Ni som är upphovet till mitt höga blottryck, mitt låga blodvärde och mitt alltmer förödande hälsotillstånd – Ni bränner ut mig Monsieur i denna vår eldiga lek!
Men den som sig i leken ger får ju som bekant leken tåla...hein...

Om tre månader ska jag tillbaka för en ny kontroll, därav detta beslut gällande min avhållsamhet gentemot Er Monsieur. Jag måste få veta svart på vitt - genom de kommande provsvaren, att det kanske skett en förbättring av min fysiska lekamen om jag avhållit mig från Er rent själsligt och metafysiskt.
Ni vill väl inte att jag ska dö för Er Monsieur - att jag blir Ert eget lilla offer…?

Så… nu vet Ni hur saker och ting ligger till och varför jag framöver kommer att lämna Er i tystnad. Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte… det får ödet utvisa samt Er möjliga mirakelkraft älskade Mästare.
Kan bara avsluta med att säga att Ni är och förblir min stora kärlek ända in i döden…

Er för evigt
Clara W.