"Mina damer och herrar, vi riktar nu strålkastarna mot...;

(EX:et)

EN UNG MAN! av kött och blod!

bredvid honom står Herr CANCER!

Ty detta är ngt för få andra att sörja med.

Nej för ingen man är en tilldragande man

om inte ngn skada finns därmed!

Men skåda!

Hans leende, så falskt och grönt det är.

Skåda hans mask, så LITEN och så skär!

Dock under denna lilla mask ngt hemskt det finns att skåda!

Ty Ett! enda gigantiskt hål,

av dynga och död

Sannerligen han var och Är en knöl!

För under denna skära mask ligger hånflin

från tusen käftar, en hjärna liten som ett frö!

(Jag)

Men denna lilla flicka endast ser en man!

Så oskuldsfull och ren,

en kärlek och ett leende som ropar högt

" Jag kan göra Dig Hel!"

& Icke kan väl denna naiva lilla flicka se,

vad som döljer sig i skymundan;

Där hennes lilla syster står, och ler!

(Om "DET")

min en gång lilla syster!

Härnäst så ser vi en flicka, en liten tös på fyra år.

Det är så den naiva flickan minns henne, systern med sitt långa bruna hår

Två ögon, Ja två än då "oskyldiga" små ögon

Två väldiga avgrunder, av träsk och död

Men inte ser väl denna flicka kniven bakom sin systers späda rygg

Nej inte kunde väl hon förutspå;

att hennes egen lillasyster!

skulle svika henne Så!

(Jag)

Vi ser en narrad liten flicka nu på tjugo fasansfulla år,

De nära och de kära, runtomkring henne står

Ett efter Ett de sliter upp, sår efter sår!

Hon var En gång så liten och så späd, så oskyldig och naiv.

Nu är hon en docka, blind och känslokvävd.

Fastkedjad! tsm med alla minnen, alla svek.

Förtvinar sakta bort, i ett järngrepp så hårt

från tretusen handänkor, handbojor som håller henne fast!

Fast i ett skyltfönster, där hon från första parkett till helvetet! får se,

hur världen, går under!

Så nu berövad på allt, hon någonsin önskat och trott sig ha...

Du undrar säkert Vad ska hon göra nu, om inte, ge sig Av!

Men vänta en liten stund!

En sekund, varför inte en dag

för även denna lilla flick ska vakna upp en dag!

& livet skall bli skönt, det ska bli underbart!