jag kraschade hårt
i mitt bo av sårvård
då hjärtat tillagades
på smutsig häll

så söndrig
en människa kunde bli
kröp jag masklikt
ur mig själv

ja visst brann jag
sönder av hettan
till slut släcktes jag
med tårar av hav

när elden slutade
brinna djupt inuti
såg jag liv som
förkolnats inom mig

askan kvarstod
blott som minnen
att minnas
på Sparvgatan 3