Jag fann dig på en strand
full av olika slags snäckor och musslor
men du var den vackraste
Med ett skal i regnbågens alla färger
och ett bländande sken
överglänste du alla andra

Jag fick hålla dig i min hand
granskade och beundrade
tilläts till och med öppna dig
Inuti tyckte jag mig finna
en groende pärla
Vällust och hopp fyllde mitt sinne

Du bad mig lämna dig i nästa våg
och lovade att vi en dag
skulle mötas igen
Jag uppfyllde din önskan
och besökte därefter stranden var dag
men du syntes inte till

Jag började inse att jag blivit lurad
Din ytas glans kom endast av solens sken
som speglat sig i ditt välpolerade skal
Och pärlan jag skymtat
men inte låtits beröra
var troligtvis oäkta