så tungt ligger du där

 en obesvarad fråga

som vägen bakom mig

medan dagarna går

och nätterna blir ljusare

under gatlycktan

då när vi träffades

med oskrivna blad

var du lätt som en fjäder

evigheter har gått

sedan vi fyllde varann

med sanningar och sagor

staplade kärlek i torn

medan ljusa nätter for förbi

Du var lätt att bära

som en tidig sommarmorgon

fladdrande tunna gardiner och

du släppte in ljuset

Bakom dina kyssar

fanns inget efter

bara ditt allvar

då

utan gränser ingen tid

och vi byggde torn

så sköra

nu så tungt ligger de där

utslängda  som  kullersten

på vägen bakom mig