Den svarta jorden andas
frusna älvor dansar
med krökta ryggar
omfamnade av morgonvind

Min hud skälver
trots svart hett kaffe
och livgivande nikotin

Min Mexikanska granne
går i tunga tankar
över gräsvätan
jag väntar med mitt
godmorgon

Den svarta jorden
väntar
som en förlamad
på att vändas
av vårivern

Jag lutar mig
mot tegelvägg
vänder ansiktet uppåt
mot den av kyla 
beslöjade solen

Min granne
flyttar en sten
lyfter den
som oerhörd tanke
mitt godmorgon
föder stelt leende

Det liknar 
en påbörjad
melankolisk melodi
under hennes
hår av kol

Den svarta jorden andas
älvor står stilla
rakryggat
och dagen
får äntligen lov
att börja.