Jag vill älska
prata
tänka
känna,
fast bara glada
och kanske lite vemodiga känslor.

Jag vill höra
dina tankar,
upplevelser,
fast inte de hemska, svarta
de gör mig rädd
inte för min egen skull
men för mänskligheten.

Jag vill se världen
genom ett filter
av grönskande ängar,
galopperande hästar
och porlande blått vatten

då kan jag älska
och ge
och känna att det har betydelse
att det inte är förgäves

hur långt räcker ett leende
mot år av kärlekslöshet?