Jag finner ingen tystnad, något som stör mitt inre, mitt lugn.

Något eller någon har lyckats öppna en dörr, som jag så länge hållt stängd.

Även om jag törstar och försöker påminna mig själv om att det är fel,
samtidigt som saknaden värmer och brinner efter mer.

Mitt inre lugn är i kaos.

Jag kan,vill men vågar inte låta mig känna.

Det är fel, fast allt känns så rätt.

Överilat kunde jag skapat en svängdörr, klätt av mig naken.

Kysst med brinnande hetta, med passionens kraft.

Men tänk när dörren slått igen och gårdagen gjort reträtt.

Så hade det säkert kännts mer fel än rätt eller kanske helt underbart.

Galenskapens landskap i dårarnas hem, dit jag alltid vågar mig hem.

Där jag kan vara som jag är, svämma över och inte behöva ta det ansvar som sig bär.

Där jag kan andas , älska mig själv och klä av mig naken utan att det någon annan berör.

Älska dig och låta dig älska mig

Men ej som nu i nuet när något, någon öppnat en dörr.

Jag förnimmer mig om ungdomens källa där allt handlar om känslor.

Äkta kyssar, ej vardagssysslor.

Innan man svikits gång på gång och tillslut gömt sig i dårarnas hem utan att våga sig längre ut.

Det stör mig att någon lyckats komma mig så nära

När jag valt bort att leva utan närhet och känslor som

egentligen värmer mig.

Jag vill ha mer nu, men inte igår eller kanske inte i morgon.