Jag ger, jag ger och jag ger. Och han tar, han tar, och han tar (snart har han väl ingen sperma kvar) medan jag väntar spänt på nåt som hittills inte hänt.

Ett outtalat krav, väntan på att det i verket ska sättas –
denna jävla plåga; frustrationens heta låga.

Snabba hjärtslag, svullet begär, trots det pågår någon sexuell misär.

Det nya, det som en gång fanns
försvann med en ogemensam tillfredsställelse som satt honom i trans.

En osäkerhet, allt annat än obefogad
Frågar mig - Är jag nog och räcker jag till?
Kan du inte ta mig, ja, säg att du vill.

Humöret lågt, ständigt spänd.
Detta ständiga begär, å gud vad det förtär.