Du vet!

Kommer du ihåg där vi på klippan satt

Såg ut över havet

Vinden i ditt hår

Vågskvalpet som nästan rörde vid dina lår.


Du vet!

Kommer du ihåg när du berättade din hemlighet

För mig så nära att tappa andan

Du såg in i mina ögon och med solens hjälp förvandlades dina till

Tindrande diamanter med alla skiftningar jag aldrig någonsin mer i dina ögon kommer att få se.
Du log.



Du vet!

Kommer du ihåg när du ville bada, ta min hand och gå ned i det iskalla vattnet

Kyssa den och göra mig varm.



Du vet!

Kommer du ihåg när dina ögon bad mig stanna, fast jag var tvungen att gå

Jag minns det så väl.




Du vet!

Kommer du ihåg när vi vandra upp genom våtmark full med torkad ljung

Snubblade gång på gång

Du, vi log småfnissandes sa du

Skall jag bära dig?

Med stoltheten och med fel par skor sa jag nej jag klarar mig.

Du sa att mina ögon var vackra

Men jag var tyst och tänkte för mig själv

Du är vacker hela du, snälla älska mig.



Du vet!

Kommer du ihåg när vi tysta satt och tittade på varann

Jag kommer ihåg varenda minut som igår.

Tysthetens leenden talade mer än orden som sas.