det kändes i måndags som om
det inte skulle bli fredag alls
men självklart;
det blir det

det känns som om
sommarlovet
bara är en suddig dröm
men självklart;
kommer dagen då rektorn
håller sitt tråkiga tal
och släpper oss fria
(frihet! vrålas det så att
de skrämmer kastanjeträden)

men så tänkte jag plötsligt
ifall fredagen kommer
ja då kommer ju dagen då jag
flyttar hemifrån,
får barn
då jag får reda på att mina föräldrar
har blivit för gamla för att leva,
då jag reser till Paris för att
fira min sjuttioårsdag

(och dagen då jag dör)

ännu är jag bara femton,
och längtar efter fredagen
men det bor
inte bara fredagar i mig,
hela livet bor i mig
om än bara
som en tanke