Sjungande skugga, som en rand uppå min kind
Ekar sin ensamhet, drömmer mig bortåt
Ditåt, till och från in i evigheten
Andas som en sten
Är beredd att slungas
Bortom, bortom
Allt det där som är outsägligt
Smärta när den är som vackrast
I sitt smäckra, omätliga och avlägsna vemod