Med väskan packad och klar
blev jag sittande på sängen,
plågad av tankarna som far.
Att lämna allt och alla var poängen,
men nu är det lika bra att stanna kvar.
Min ångest är min herre och jag är drängen.
För från sitt eget sinne kan man inte fly,
insikten tynger som bly.

Men hur skall jag då min ångest bli kvitt?
Inget frimärke fastnar på dess kala yta.
Den står oberörd av vågornas ritt
för ångest kan flyta,
leva i kyla och falla fritt.
Dess makt går ej att bryta
med våld och hot
när den väl slagit rot.

Då gäller det att finna en stig
som båda kan gå.
Att undvika blodiga krig
som ingen vinnare kan få.
Min ångest är en intrig
för komplicerad att förstå.
Men att ge bort den skulle jag inte gilla,
Den finns ingen jag vill så illa.