Inom kort

har månaden gått

och din födelsedag är här

men inte du...

Ditt trettiofemte år på jorden

ska firas

men du är inte här

inte här hos oss

Under jorden vilar du nu!

Under vårblommor och under farväl

har vi tyngt dig allt för väl!

Kommer du nu, Aldrig att återvända

Har vi förvisat dig bort! bort ifrån oss

hindrat dig ifrån att återvända, till våra armar

Då hatar jag Oss, då hatar jag mig, då hatar jag kyrkvaktmästaren

för att inte ha berättat om dina nattliga knackningar

på ett förmultnat lock

Snälla säg att du inte lidit! ensam utan oss

för då hatar jag oss, då hatar jag mig, då hatar dig

för att inte ha sagt något om din ensamhet

Dina barn, saknar dig

Dina föräldrar, din mor och din far

dina bröder och din syster

deras barn och våra barn

kommer att sakna dig

Tänkte du på oss, när du kom rusande i kurvan

på en dödsmaskin byggd av blå metall!

Tänkte du på oss när du slungades upp i luften

När du förtvivlat såg döden i vitögat

en sista sekund

Tänkte du på oss...hur mycket vi skulle sakna dig

För då hatar jag oss, då hatar jag mig, då hatar jag din barnslighet

som fick dig att köra, som en halshuggen tupp

Då hatar jag Gud som tilllät dig, att komma upp!

till honom

då hatar jag jorden som slök dig

och lämnade oss ensamma, ensamma kvar

utan Dig!