Lika målmedvetet tog jag
mig upp ur skiten
på samma sätt som jag
tagit mig ner
i vetskap om att den
stinker.

Upp ur en grop för att
falla i nästa.

En man som älskade
mig så högt att han var
tvungen att slå in
kärleken.

I två år älskade jag tillbaka
för att springa för livet i tre.

Fem långa år som fick mig
att förstå att allt i kroppen
går att knäcka.

Kanske jag än idag varit
kvar om han inte lämnade
mig när han var klar
det fanns inget motstånd
mera
hans elaka lek gav honom
inte längre någon kick.

Där stod jag som vuxen
på svajiga ben
tänkte, vad har jag gjort
för fel.

Innerst inne visste jag
svaret
jag hade levt mitt liv som
passagerare
och överlåtit åt andra att
köra.
Fegt och bekvämt
... ja visst
men det tog mig ett
halvt liv att förstå.

Nu hade räkningen kommit
fakturan över spilld tid som
jag betalar av på än idag
och frågan är inte om jag är
fattig eller rik
frågan är om jag någonsin
kommer att känna mig
skuldfri.