Som ett troget barn av 90-talet sjunger jag Jigglypuff, Jigglypuff
falskt för att vyscha barnet till sömns samtidigt som;
Sailor Moon faller på sin lilla rumpa
och finner mystiken i livet.
Sedan fladdrar My Little Ponys med sina vingar,
och blir kidnappade av onda häxor.

I livet efter detta rusar timmarna förbi.
Det blir vår, höst, vår, höst, vår, höst, sommar.
Jag cyklar som en ailien i siluett mot månen,
Ingen tror på mig när jag säger att jag bara vill ringa hem.

Hipp hurra, när bumbibjörnarna studsar fram igenom skogarna,
äter bumbibär, dricker bumbisaft och räddar varandra.
Gula bananer i blårandig pyjamas ramlar fram,
jämte Rummel och Rabalder i Latiolajban lådan på tv 4.
Vår uppväxt bestod av: Smurfarna, Barbapappa och Fem Myror.

Barndomen lämnar oss så snabbt, vart tog den vägen?
Dagis, Lekis, Grundskola, Gymnasium,
TV byts mot Dator, Disney mot..
Jag kan inte alltid rå' för att jag undrar var tiden försvann.

Hedvig och ugglan-med-alldeles-förstora-ögon-för-sitt-eget-bästa skulle lära oss svåra ord Från A - Ö.
Beppe Wolgers berättade godnattsagor för oss,
och tog hand om dockan som satt på pottan och skrek:
FÄRDIG, KOM OCH TORKA, lagom till att han slumrat in.

Pojken som hela tiden tappade sin mullvad skrämde mig,
när han skrek att den skulle räddas: DÖD ELLER LEVANDE!
Jag blev rädd och väntade på tröst,
i form av en ko som dansade med vår stadsminister
på en bilparkering, undertiden som hennes grävlings vän
grävde en grop i hennes trädgård.

Kommer du ihåg hur det var förra sommar'n?
Kommer du ihåg alla fiskar som simma' i havet?
- Inte gör jag det. Jag tror inte heller att Joel minns.
Vi skulle kanske kunna fråga honom?
Mormors magiska vind, Vintergatan 5:a..b...Hajk.
Inga svar gavs om hur man löser världssvälten,
men det var spännande att vakna upp till på sommaren.

Disney prinsessornas magi har vandrat mig obemärkt förbi.
Mina ögon är inte fyrkantiga, trotts Cartoon Network och FoxKids.
Jag tror inte på Fantomen, Spindelmannen eller Hulken.
Men när Muminfamiljen kom seglande på sina rosa moln var mina hjältar här.
Ma mamma mama ma ma mam ma ma.
Pa pappa pa pa pappa pa pa pappa pa.
MA!

Aldrig ska mina barn tillåtas se på lustmördad Astrid Lindgren,
Och jag ska skydda dom från Simporna som STV släppte upp
Ur ett badrums avlopp!
Jag ska föra Snigels och Skalmans budskap vidare:
SKYNDA LÅNGSAMT, STRESSA INTE!

Ty i detta tidevarv stannar vi aldrig upp och tänker efter.
Ingen jagar längre spunk eller letar borttappade svansar.
Alla har vi accepterat att Kato uppfostrade Jum-Jum till seriemördare;
det är fullt normalt i vår värld där rutan fylls av gula Svensson-amerikaner,
och skrikiga småbarn som påpekar att deras vän dör i vart och vartannat avsnitt.

Nu säger dock Telitubbies att det är:
DAGS ATT SÄGA HEJ DÅ!
DAGS ATT SÄGA HEJ DÅ!
Så jag tar med lättat hjärta farväl, säger:
Tjillivippen och På återseende!
När jag kryper tillbaka ner
I mitt lilla hål under sängen.