Tristessen föder likgiltigheten,

rakt på hallmattan.

Jag orkar inte hämta posten.

Min röv är fastklistrad i soffan.

Rabblar torra abstrakta gåtor i en burk.

 Kanonkulmatar reflexerna med svordomar.

Lever baklänges i en kaskad av;

Ingenting alls.

En Illusion skapad av pyramider,

För hemma-hjärnskrynklare i tiden.

Klockan skräpar i mitt inre.

Skuldkänslor för att;

"inte ha gjort rätt för sig själv"

Är jag så obeskrivligt lat?

-  Nej, ibland måste man få vila också!