Kroppen slipad mjuk den moderna tidens fil
Håller oss på marken vi dämpar våra tjut
Försöker artikulera och kräkas
Utan annan artificiell teori

Än det sköna i det sköna, våra tider
Av glas stoppade av sand och kvävda till döds
Vi slingrar förtvinar vi knarkar förnuft
Ett sätt att kväljas, förloras, förtränga sitt kötts

Längtan efter uttal, fritt val av verklighet
Uttryckt av osanning, ovetskap och omakt
Känslans och viljans ologiska självklarhet

Skriker mening: såpbubblors tomt ordlösa hets
Men inget rör sig, stelnat i fack efter fack
Färdigformulerad denna hesa tystnad