Bär en skyddsling till kostym när hungriga dagar äter vår hysteri

Gnider in smulorna och dansar med i vildarnas skymnings ideologi.

En omedveten anarki, men kan man namnge kärlekens melodi?

Att var oberoende, att vara fri.

Mannen skyr mig som pesten.

När jag målar upp besten.

Jag förstör festen.

Bränner in ett hål i kretsen.

Slår upp ett uppslag och berättar resten;

Herr Babylon stegrar med hästen.

Siktar med vapen.

Jag är bara en enkel arbetare som cement fyller gapen.

På ett uppdrag av den riktiga staten som ser all smärta

Min Regering kallas för ett hjärta.

Promotar kärlek som Lennon.

Mina ord är som Venom.

Blir sjuk av allt jag ser igenom.

Jag ser den blåa färgen och skriker:

NEJ TACK!

Alla roffar åt sig till och med fack,

Som ska vara folkets röst.

Moralen är en hagelbrakare emot en överlevares bröst.

Överklassen har ett alarmsystem som tröst .

- Usch!  Vad dom snor.

Yeah, vi vet vad ni bor!

Men uppför mig inte som någon ZERO,

I AM A WORKING CLASS HERO!