Richard dukar åt Jenny också. Han lägger upp maten trevligt på hennes tallrik: fyra mellanstora potatisar eller tre stora, en rejäl köttbit, sås vid sidan. Som hon vill ha det. Inga grönsaker. Som hon vill ha det. Han har aldrig frågat henne hur hon vill ha det. Han ser och lägger på minnet. Ja, det blir trevligt när Richard anstränger sig. De skämmer bort varandra, inte med pengar, men med kärlek. Köksklockan är tio över sex på kvällen.

Det är den här oron. Som ett grustag av längtan. Man får anstränga sig för att göra det trevligt. När barnen ätit upp och tittar på Mamma Mu på video ställer han en plastkupa över hennes tallrik och sätter in den i kylskåpet. I badrummet finns ett ställ med fyra tandborstar: en svart hård till pappa Richard, en röd mjuk till mamma Jenny, en liten grön med Bamse till Rasmus och en liten rosa med Lille Skutt till Josefine. Richard borstar tänderna med barnen och lägger dem. Sen sätter han sig i fåtöljen och låtsas läsa en bok.

Det är den här oron. Som ett grustag av längtan. Man får anstränga sig för att göra det trevligt. När han låtsats läsa färdigt klistrar han in foton på familjen i ett album. Han gör inte lika snygga album som Jenny. Men det blir trevligt när han anstränger sig. Han slätar ut ett foto och råkar stryka ut glitterlim över Rasmus som dansar runt en midsommarstång. Fan! Richard rynkar pannan. Han lägger ner glitterlimmet, går fram till fönstret, ser ner på parkeringen. Det kommer inga bilar efter klockan 20.

Det är den här oron. Som ett grustag av längtan. Man får anstränga sig för att göra det trevligt. När Richard ställer sig på knä framför toalettstolen önskar han att han hade någon att be till. Den mjuka röda tandborsten sticker han långt ner i halsen för att kunna kräkas upp Jennys mat. Den är fortfarande kylskåpskall på vägen ut.