Lyssnar till min tystnad
stampar hårt
på min skrivkramp
hjärtat piercat
rostiga nålar
av otålighet
det klär mig inte ett skit!!

Krafsar på 
minnestatueringar
outplånligheten
blöder

Målar över alla 
målningar
som skrattande och blygt
påstår att de en gång
var konst
men de var bara övervintrat hopp.

Spelar
lågmälda visor
i trafikkaos
och smältverksbuller

Lyssnar
fascinerat
till min tystnad.

Hör ni?
Eller var det bara 
det kyliga vinddraget
från en
igenslagen dörr?