Möjligheterna badar sig fria i solens förlåtelse.

Kvistarna slår sig runt tvekande händers tystnad.

Född rytm, född rytm kvittrar fåglarna glatt.

Pennan i mitt inre drar udden hårt mott pappret.

För hårt, så hårt att;

Ett knak ekar mellan hustaken likt ett virrvarr,

Av svalor som flyr ifrån rovfåglar.

Jag flyr inte, jag låter orden komma.

Vad händer om jag inte får ner stavelserna,

 på ett skinande ark?

Äsh! , En bagatell.

Jag har ju upplevelsen kvar.

Den försvinner aldrig!