Flickan från ovan
satte ett kaleidoskop
i halsen
på tvären
så nu kräks hon ovaler på trasmattan
i hallen,
skriker triangelformade
ekon i
tunnelbanan,
spottar kvadrater
i vattenpussarna
under handfatet,

rinner rektanglar
nerför konturslösa
kindben
men hon
skrattar
i cirklar

skrattar i cirklar
evighetstornados
som hittar resonans
med min
hjärnsubstans,
krackelerar
innanför mitt pannben;
ett skalpellregn
forsande
genom dränkhåvar

avvaktar i
mellanrummet
nyckelbensskålens djupa
skörhet

Flickan från ovan
har ett kaleidoskop
i magen,
hon lever
i otippade
mönster,
sjunger vibrerande
solrosor
och dansar
månkratrarna
djupare
än
någonsin