natten skrämmer mig
men med dig, vore den
det vackraste som finns





miljontals vilda solar
bränner stora hål i skyn
bränner mörka kanter
utöver den blå himlen
tills den blir natt

deras glöd skulle kunna
smälta ned min värld
på en sekund
(ändå smälter du sönder
den på kortare tid än så)

men när stjärnora brunnit upp
och tappat all sin glans
finns du fortfarande kvar
och låter aldrig natten komma nära
även om du bränner himlen i bitar
och förvandlar solen till stjärnstoft

liksom mig