en dröm
skyddad av nattens dis,
gömd
under våra ord

det var så skarpt
att jag blev rädd
för uppvaknandet,
skulle vi
orka
en sådan enorm
lycka

men så märkte jag ju,
att den fortfarande
räds
dagsljuset

hudarna,
så nära

så nära;
att alla fel
bara var kärlek

Men när vi inte drömmer
är felen fortfarande
tvekan

älskade,
vi orkar
vi måste bara
våga