Jag står här inför dig.
Du vandrar längs din egen väg.
Betyder jag inget längre för dig?
Mitt hjärta blöder i sin ensamhet.
Du ser inget av det som jag visar.
Var det då inte viktigt att vi hade vår gemensamhet?
Smärtan skär när jag dig ser.
Du har funnit en annan.
Kan du då inte se vad jag dig ger?
Smärtans brand slocknar inte så lätt.
Din lycka jag sätter främst.
Men tycker du verligen att detta är rätt?
Ingen ser det som inte visas.
Jag ger dig fri.