Trött jag sakta falla
samman ned i sjön
bortglömd utav alla
själ begravd i snön

Armar upp jag sträcker
benen fast i dyn
tankar sakta väcker
orosmoln i skyn

Känner jag med foten
munnen full av dy
anden rör vid roten
gammal sorg blir ny

Tar jag dig på orden
bär du mig till strand
ensam mitt på jorden
ensam hand i hand

Går vi över fjärden
mot det svarta bryn
kall och släckt är härden
långt det är till byn

Gäst i nattlig timma
vilsen, trött och rädd
insnärjd i en dimma
bedragen och förledd

Slår mig ned att vila
frusen, det är kallt
stjärna mot mig ila
himmel det var allt