Så färdas jag åter på min autostrada
jag färdas i fordon med finaste färg
och skuggorna dansar en sinnets lambada
jag härdas av orden som bildar ett berg
en snöbeklädd alp, ett minnenas Akka
med dalar så djupa och isande köld
i tankarnas skvalp jag kör ned i en svacka
och känslorna kupar sig runt kring min böld

Så färdas vi åter på vår autostrada
där skuggornas dansa en sorgens lambada
med bottnar så djupa och isande köld
känslorna kupar sig runt kring vår böld

Såret det varar och fordonet skenar
får inte stopp på min upprörda färd
i älven jag badar och badet det renar
jag vill ej gå opp, min själ är så tärd
då öppnar sig plötsligt en dörr in till dalen
jag vandrar så in i din värld utan sköld
du öppnar mig plötsligt som förr, minns nu kvalen
jag klandrar mig själv för min färd och min skuld

Såret det varar och fordonet skenar
i kärlek vi badar och badet det renar
vi vandrar så in i vår värld utan sköld
vi klandrar oss svårt för vår färd och vår skuld