Det är dagar vissa månader ibland år sedan nu men ännu regnar splittrade drömmar krossat hopp över utbrunna ljus. Sköra löften fladdrar ännu över skälvande skuldror över kinder fläckade av ord från spruckna läppar från ögon utan själ att bottna i att lova från. Ramlar trots dagar månader ibland år över trasiga illusioner små bitar av fallen självbild. Sträcker mina händer mot blinda skyar skrapar mina knän mot asfalt grus betong. River med vassa naglar söker rättvisa i små delar av brusten hud söker tröst i slitande fördärv.

Minerar varje löfte skriver varje minne i sten, slår in varje skrik varje slag varje dröm varje minut i hårt och kallt. Dansar med egna spöken på mina drömmars begravning har slutat böna slutat be. Här finns inga brott att sona ingen förlåtelse att söka. Det lät så enkelt när ni sa det världen var så nära i era ögon utan botten utan själ. Det finns inga brott att sona ingen förlåtelse att söka för sömnlösa nätter för trevande händer för kvävande röster nej inte ens för hjärtat som slår och slår slår sönder något snart.

När varje vapen vänds inåt finns det ingen tröst att ge och aldrig aldrig ska du sluta straffas för varje dröm för varje önskan du en gång bar och slog i kras mot en annan sänggavel ett annat mörker