en knuten hand
från ett annat land
jag vet
vi skulle inte
passa samman



han arbetar nio till fem
det vet jag säkert
ser honom från
balkongen


uniformerad men knappast
informerad
om mina vetskaper
kunskaper
om vädret
och

att han är kal
längst upp på
hjässan


en lätt skäggväxt
ska vi låtsas
att den inte
sticks


ett litet slag
vi ska låtsas
att det inte
känns



två armar
fötter ben
händer

du är en varelse
såsom jag är
född till denna
utsikt


över jorden
världen
en dam med
rullator


alla dessa papper
som flyger i vinden
så är konstapeln där
med sin uniform!

endast det förbjudna
kan roa två torra ögon
endast det
endast det



berätta för mig
som betraktare
skulle du se mig
om jag släppte kläderna
till marken
alla dessa trasor!



dina knutna nävar
hur vore det
om du släppte dessa
arga spjut
släng dem till marken!





så ska jag klappa
dina vassa kinder
som bränner
sticker


jag vet med säkerhet
du vill mig icke väl