föreställer scenen fyra korridorer som möts
i mitten
sitter spindelprinsen där
och spelar harpa i väntan
på sin blivande drottning
kommer hon springande längs varje korridor
hennes klänningsfickor fyllda
med knektkort är
håret hennes fullt av honung
struket baklänges
hur prinsessan än rusar
kommer hon näppeligen hinna fram
först
höjer spindelprinsen en oktav och vi hamnar på våningen ovanför
är här fyra likadana korridorer
springer återigen i var och en
drömmarnas alldeles strax krönta drottning
förmår hon inte stanna
rullar ju filminspelningen
följer våra ögon med i hisskorgen till nionde
våningen som vinglar
fattar rätt på trappräcken
tappar sina glasskor
frustar hennes äpplen
skrattar sönder springstegen
skeppsbryter dessa klänningsböljor
vansinnesnära
från alla sina håll
krockar där till sist
prinsessan med sig själv
krossas sextiofyra spegelbilder
schack matt
spader noll blir kvar
faller platt på heltäckningsmattan
och halva hotellet
trillar ihop
börjar harposträngar brinna
och honungen försvinna
rinner slottet ut i sanden ända tills kamerakungen
släcker spegelskärvorna
och tyst
kravlar sig spindelprinsen fram
ur askan med en salig
smak av prinsessa på läpparna