de flagnande
tapeterna i
en hästdragen
tivolivagn

bär vittnesbörd
om avelser under
flyktiga möten
i glödande passion

så måste livet
ändå te sig
trots våra försök
och stadsplaner

lunginflamationer
och bräckliga själar

vad kan väl dårhus
hjälpa mot för åkommor
när samtiden bjuder
det galnaste narrspel
vi någonsin upplevt

och vi lever ändå

i smutsen
vi aldrig förmår
separera oss ifrån

besudlade av
själva livet
det ständigt
krälande
jäsande

vulgärt nakna
inför öppen ridå
med rester av
spyor i mungipan

hundar nosande
i skrevet

ett leende
på läpparna

och hulkande gråt
i halsgropen

vi lever