Det finns människor som sänker linor
mot någon annans händer som får handflator att sträckas raka,
mot stjärnor och nebulosor, bygger hopp av springbrunnar
som gör vattenlopar, bevattnar trädgårdstäppor och torrlagda sträckor,
tecknar krusade nejlikor, doftande liljor på näthinnor.
Lämnar halva nycklar, ett förstoringsglas på bordet,
och sedan går med sin egen glömska nedgrävd i fickan om att genom förstoringsglaset bryter solen falska trådar sköra.