ett litet trevande försök...ge kritik tecken de tystas hängivelseEn sorg. enträgen, som tjocka rötter. vilar i närvarons ansikte. frihetsfågeln som bor uti hennes bröst behöver ingen vägvisare. ändå ovissheten. var är väst. var är öst. spårlös. vandrar drömmar vidare. innesluten. bortom. nära. blommor som slår ut i längtanshänder. faller ner i jordens inre. kanske slår dem rot. blomstrar till våren. känner doften. nära nu. hör du till vad som får dig att tala. eller låter du ekot fånga tiden. den som ryms mellan det sagda och osagda. kanske försöker du fånga den. låta den snudda vid din hand. men lika levande som död. inser du. det kan inte fångas som inga begär äger. bara en önskan om av att ögon bli sedd. av öron hörda. en mild hands smekning. kanske vidrörde tiden hennes ansikte. eller så föll den ner och berikade jorden. kanske plockade hon blomman som växte ur dess mylla. kanske tyckte hon den var fin.
Fri vers
av
Maria Zena Viklund
Läst 399 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2011-02-02 11:08
|
Nästa text
Föregående Maria Zena Viklund |